onsdag 5 augusti 2015

Tv4 nyheterna.

Snart slår skolorna upp sina dörrar - höstterminen börjar och eleverna återvänder till sina respektive skolor. Hörde på tv4 -nyheterna att det var prat om mobbning...
 Det är hemskt att mobbning finns.
 Mobbning är nåt jag själv har erfarenhet av som offer under hela grundskolan.
 Ja jag säger offer då jag blev vedervärdigt attackerad av flertalet personer dagligen.
Ingen lärare brydde sig att jag blev mobbad.  De blundade och tänkte på annat. De visste vad som hände runt omkring men ville inte eller kanske inte vågade ta tag i det.

Det var inte de utstötta som mobbade utan grädden av eleverna. De som var populärast. Ville man vara populär skulle man vara med och mobba då var man en i det coola gänget. Att äta eller ätas.
Jag tror inte min skola var ett undantag.
Lärarna brukade hålla mobbarna om ryggen. Dessa var så klart lärare som inte borde ha fått jobba med barn. Men inte heller det är så ovanligt. Föräldrarna höll också sina barn om ryggen  " Mitt barn skulle aldrig göra så"!!! Och så visade således mobbarna att det var fritt fram. Ingen skulle någonsin tro på offren för deras attacker. Det var helt ok att mobba för det fanns ingen konsekvens.

Jag hade epilepsi var liten,klen, fräknig, rödhårig, och annorlunda... Jag låg på sjukhus från och till . Föddes med grov anemi  så ett blodbyte var tvunget att ske direkt efter födseln. I samband med blodbytet fick jag en hjärnblödning. Jag var för svag för att egentligen klara av ett blodbyte. )


                                            Bild på mig som liten.
                                  Tryck på bilden om ni vill ha den större...




Men att vara som jag  det räckte för att bli mobbad under 10 års tid...Man kan bli mobbad för precis vad som helst. Finns det sedan ingen vuxen i närheten som tar sitt ansvar ( min mamma försökte, men det funkade lika dåligt som det brukar när mobbades förälder/föräldrar försöker) kan det fortsätta år ut och år in... Vilket det gjorde i mitt fall...

Jag blev osynlig, hade ingen att prata med , blev mycket ensam, fick inte ha kompisar - ingen vågade heller vara med mig för risk att själv bli mobbad. Så fort jag vände ryggen till brukade dom skratta och pratade /tisslade och tasslade illa om mig.  verbal mobbing ... De spottade på mig,  jag blev slagen /sparkad,  mm... mm... Detta är dock bara en bråkdel av vad jag utsattes för dagligen ...
 Allt som allt var det fysisk och psykiskt våld av det grövsta år ut och år in...

Min dotter Annica som är 23 år nu blev också mobbad i sin skola från
 åk 1 - 9... (Inte samma skola som jag gick i)
Ingen lärare gjorde nåt åt saken på hennes skola heller.. Historien upprepades!
Sista året 9:an frågade en nyanställd lärare eleverna varför de mobbade Annica...
De visste inte sa de, Det enda de kunde komma fram till var att Annica fick skylla sig själv då de påstod att de valt ut Annica på måfå och att de därefter fortsatte. De var ju tvungna att ha någon slags slagpåse att slå ned på menade de... Och vem passade då bättre än Annica tyckte dem...


6 kommentarer :

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag läser och blir riktigt arg. ......även ledsen över allt du fått stått ut med. Så här ska det inte gå till. INGEN ska behöva uppleva mobbning.
    Och mobbningen bara fortsätter....fortsätter å fortsätter.
    Viktigt att lärarna SER och inte blundar för sånt här som mobbning. Mobbning har satt spår i så många människors liv.
    Man trycks ner ...mer och mer tills självkänslan är helt borta. Näeee.......Blir så arg. Jag har ALLDRIG mobbat eller varit stygg mot någon. Medvetet stygg är fruktansvärt.

    Tack åxo för att de berättar och delar med dig om detta. Tror det finns en å annan som känner igen detta mobbningshelvete.
    Men vet du.........Du och de som blivet mobbad är inte lika elak som dom. Man får igen allt förr eller senare.

    Skickar dig en STOR kram.

    SvaraRadera

  3. Vet vad du varit med om och när jag ser den lilla bilden så vill jag bara lägga armarna om dig och ge dig en jättekram!

    Kram på dig fina du ♥♥♥

    SvaraRadera
  4. Människor kan tydligen vara hur grymma som helst, och det är märkligt hur den stora massan (som själva inte är involverade i mobbningen) kan låta det pågå. När jag ser den lilla bilden på dig skulle jag bara vilja ta dig i famnen och hålla om dig hårt. Du är så söt på bilden, men du ser rädd ut, och det gör mig så ledsen. Jag var liksom i tassemarkerna någonstans. Hörde definitivt inte till de populära. Mobbad blev jag delvis, men inte på långa vägar så illa som du. Mitt hjärta blödde för dem som blev värre mobbade än jag, så jag blev vän med och umgicks med dem. Jag längtade aldrig efter att tillhöra de populäras skara, eftersom jag tyckte att de var elaka. Mobbarna är som målsökande robotar; de hittar det lämpligaste (i deras tycke) offret. D v s den som är lättast att mobba. Och får de då den reaktion de är ute efter så bara fortsätter de. Rött hår är baske mig finast! Så det så! Sträck på dig! Jättestor kram! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  5. Människosläktet kan vara väldigt grymt och mobbing har funnits i alla tider, men under annat namn.
    Det är gräsligt förskräckligt.
    Själv blev jag "retad" några gånger, men jag klarade mig ur detta.
    Du är så söt och så fin, och rött hår är så vackert. Jag har tre barnbarn som har en vacker kopparröd färg på håret, helt underbart.

    Varm kram <3

    SvaraRadera
  6. Jo........en sak till.
    Rött hår är jättefint.
    Du är jättesöt på bilden.

    Önskar dig en fin fredag.
    Solkram.

    SvaraRadera