I natt var jag i Uatar.
Det ligger mitt i Afrika, fast mer åt den norra delen. Lite avskilt och hemligt sådär. Finns på kartan. Men kartan ljuger. För det ligger i ett mellanösternland. Men det får jag inte berätta. Det är hemligt.
I Uatar skulle jag hjälpa ett gäng skolbarn med att söka reda på något. Jag visste inte riktigt vad det var. Men vi sökte. Gata upp och gata ned. Gator belagda med finaste gatsten. Vi sprang runt barfota. In i hus och ut ur hus. Tanken gick till Marocko när jag såg husen.
Upp för vindlande stentrappor som var mjuka och lena av alla som genom århundraden gått där. Ner för samma trappor. Luften var ljum och det var sen eftermiddag med sned sol. Det doftade kryddigt och gott. Fullt med människor var det överallt. Mörkögda och mörkhåriga. Med färgglada kläder i regnbågens alla färger.
Vi letade och letade, efter det jag inte visste vad det var. Till sist kom vi till en fattig gammal kvinna. Hon ville adoptera mig. Likadant skolbarnen, de ville adoptera mig. I alla fall... hur det gick med adoptionen vet jag inte. Vi, jag och skolbarnen, hjälpte den gamla kvinnan att få tag i fina nya kläder och att få till mat. Kvinnan hade mängder av fina tyger överallt runt sig. Kanske sålde hon dem eller hade sparat dem till mig.
Trots att jag sprang runt hela natten och letade efter något okänt så var det inte stressigt. Jag var helt lugn och tyckte bara det var roligt. Språket kunde jag också. Bara sådär i ett huj.
Om det var kvinnan jag skulle hitta vet jag inte. Inte heller om jag nu är adopterad av henne och skolbarnen. Jag var ju tvungen att ge mig av från Uatar. Hem till sängen, där jag vaknade.
P.S Vad jag vet finns inte landet Uatar.
Men i drömmen fanns det landet D.S