Ditt och datt

Ännu en underbar solig dag kommer det att bli, 23 grader just nu, Högsommar värme för oss i norr,  vi hade väl knappt de under hela förra sommaren, Träden lyser gröna den där skira gröna färgen som bara är när löven precis slagit ut.


En "stubbe" i en magisk skog som talar på sitt sätt

Min dotter tog bilden på väg till skolan för nån dag sedan.




De är varmt och gott i köksfönstret. Den här tomaten satte jag från frön för en dryg vecka sen.

Tyvärr har jag en envis katt som gärna vill äta upp bladen/plantan.

Igår var Inte min dag eller rättare sagt natt. Lyckades med konststycket (utan att veta om det) att få in min mobil under sängen för att sedan inte få fram den/hitta mobilen när den på morgonen började ringa.. Använde väckarklockan i den...

Morgonen startade med stress och det tog en stund innan jag begrep att mobilen var under sängen. Ghaaaaaahhh!

Kaffe är en rätt viktig del av min morgon. Det krävs kaffe för att min hjärna ska komma igång lite grand. Jag är inte så petig på kaffesorter å så. Det mesta funkar.

Varför sitter jag då här och skriver om kaffe?

 Därför att det är KRIS!

Jag skulle göra dagens första kopp (den bästa) och vad händer - jag tappar hela kaffeburken så allt kaffe åker ut på köksgolvet.  

Har fått sopa, dammsuga, skura nu på arla morgontimmen. Snart ska jag i alla fall bege mig iväg på en promenad och köpa ett nytt kaffepaket så jag får mitt jädrans kaffe nån gång. 

Bättre sent än aldrig kanske.

Ha det Bäst!

Kamp

Ja, här står jag och duger som jag är. Jag vet ju det. Men ändå känns det inte som om jag duger till någonting alls riktigt.(Jag slutade känna att jag dög till nånting när jag började första klass. skolåren  gick i oduglighetens tecken - jag blev vuxen och fortsatte att känna mig oduglig.)
Jag kämpar en frustrerad kamp mot min känsla av otillräcklighet. Undviker att prata högt om det för att jag inte vill framstå som någon som söker bekräftelse eller beröm. Jag vet mitt värde och en del dagar klarar jag av att gå rakryggad och även säga det högt. Säga att jag är bra och att jag kan. Men det låter fel. Det känns ju inte som att jag vare sig är bra eller kan.…

Det ligger ju också i vår uppfostran att inte tro att vi är något. Vi ska inte tro att vi är bättre än någon annan och nåde den som törs tro på sig själv och sin förmåga..! Men jag vet också att jag inte är bättre än någon annan. Inte heller sämre. Det är inte heller det jag strävar efter. Jag vill känna att jag duger och är bra för min egen del.. inte för någon annan. Ändå tror jag att en människa som är i balans med vem han eller hon är.. också strålar klarare och presterar bättre.. för att inte tala om att de mår bättre. Jag har inget behov att visa mitt värde för någon annan än mig själv. Fast visst hade det varit oerhört trevligt och värdefullt att få det bekräftat av ens omgivning någon gång ibland.

Dagens Ord.

 Kanske ska jag säga det högt " Att jag duger" varje dag tills det inte längre känns konstigt och fel.. utan låter rätt och naturligt.

Första Maj!

 2 grader och blåser kalla nordostliga vindar, bara att plocka fram vinterjackan och vantar igen 😓

Blir en innedag idag  och en må-bra-film att se helt i mitt tycke. (Har sett filmen tidigare men ser gärna om den igen "ler")
 Baserad på en bok vars historia är självbiografisk. Givetvis dramatiserad i filmversionen.. men med fina skådespelarinsatser.

De kloka insikterna portioneras ut i en jämn takt och de allra flesta kan nog känna igen sig här och där.

Filmen påtalar värdet och vikten i att våga släppa gammalt som gör ont, skaver och får oss att stå still.. för att våga och kunna öppna oss för nya sätt att tänka och vara. Nya sätt som rimmar bättre med den vi möjligen hellre vill vara.

Denna resa i filmen pågår på flera underbara platser i världen.. men mest av allt inuti huvudpersonens inre kärna. Den resan kan göras i ett annat land.. eller i vårt eget hem. Det spelar liksom mindre roll VAR man är. Det viktiga blir i stället HUR man är.