Hur som har det har varit stressigt och oroligt en tid nu och är så fortfarande.
Här nedanför får ni en liten sammanfattning varför jag inte varit inne i bloggen - kommenterat eller pliktat ner några rader då och då på ett tag.
I de mörkaste av stunder har det kännts som om att det aldrig kommer att gå, som att det aldrig kommer att vända och bli bättre. Min yngsta dotter gör mig mycket orolig. Hon mår dåligt psykisk och har försökt ta sitt liv antal gånger nu . ( Vi går på bup och väntar också på medicin. Men det är lång väntetid att få komma till en doktor)
Min egen hälsa är inte den bästa. Jag kämpar trots allt, men tappar också orken ofta.
Ensam är ej stark. Fast stark måste jag vara trots att jag är ensamförälder och svag.
Med kärlek och omtanke och en önskan om att Ni ska vara rädda om varandra,
