lördag 9 april 2016

Frihet

 Retret betyder att dra sig tillbaka.

Det är precis det som jag skulle behöva och vill ha, en alldeles egen stund för att samla kraft och återfånga mig själv...

Fast bara en stund låter lite... jag tror att jag vill ha en vecka eller faktiskt längre än så. Och bara tänka på mig själv och mitt ego. Inte behöva vara snäll och rar och förstående för andra.  Bara vara det för mig själv.

Tänk vad svårt det är att ändra sig när omgivningen inte förstår det heller. Inte förstår att de behövs just en förändring för mig för att jag ska kunna fungera och leva som en människa. Vanans makt är stor även för en del av de runt mig.
De tappar ju en massa fördelar om jag förändras. Och så vill de inte ha.
 I alla fall inte min vuxna dotter. Som blir arg, sur och lever rövaren om jag säger nej!
 Hon vill inte förstå!

Tänk vad obekvämt att behöva tänka alldeles själva!

 Och visst, det är trevligt att vara behövd... att få äran exempelvis att ta hand om sitt barnbarn på heltid men nu börjar jag  känna mig bakbunden av alla andras behov. Känner mig utnyttjad! Dessutom finns vare sig kraften eller fysiken längre att vara mitt barnbarn tillhands 24 tim/dygnet.

Sen då var det den tappade friheten Jag som behöver mycket frihet för att känna mig bra. Mental och fysisk frihet... armbågsrum. Rum att tänka och tycka det jag vill, rum att sträcka ut mig utan att stöta i allt och alla. Rymd... hatar att ha det trångt och instängt.

Fem personer i en trea på 74 kvadrat är inte idylliskt i längden.

Jag känner mig trängd och instängd och bakbunden. Inte en enda plats finns där jag får vara fri och ensam och i tystnad.

5 kommentarer:

  1. Vilket talande inlägg, jag kan följa med precis i dina tankar och om hur du har det.
    Ditt bloggnamn "Att vara bara jag" säger en hel del om vad du behöver innerst inne.

    Du BEHÖVER en förändring i ditt liv innan du storknar.

    Varm kram ♥ ♥

    SvaraRadera
  2. Det är väldigt viktigt att kunna säga nej, framför allt för sin egen skull. Visst kan och ska vi hjälpa varandra men att alltid finnas till för andra orkar ingen människa med. Ibland får och måste man sätta ner fötterna.

    SvaraRadera

  3. Ett nej och en fot som sätts ner skulle vara till hjälp för alla. Förstår att det är svårt men tänk om något händer dig? Då finns du inte för någon. Ge dig själv en chans till frihet, det enda sätt du får frihet är genom att TA DIG RÄTTEN TILL DITT EGNA LIV. Stor kram ❤

    SvaraRadera
  4. Förstår din frihetslängtan, att bo så många på så få kvadrat måste vara ytterst besvärligt.
    När det kommer till din äldsta dotter och kraven hon verkar ha på dig så måste du nog säga i från på skarpen.
    Bor hon och barnbarnet hos dig är det dina regler som gäller.
    Punkt.

    Kram och hoppas du finner dig en undanskymd vrå där du kan återhämta dig utan press och krav.

    SvaraRadera
  5. Jag förstår verkligen din frihetslängtan! Jag behöver också mycket mental och fysisk frihet för att vara någorlunda i balans. Jag tycker inte om att vara behövd, för då känner jag mig ofri. Enda sättet att få folk att om inte förstå så i alla fall acceptera att man vill förändring är att framhärda riktigt envist. Men för det krävs kraft och ork - och det behöver man få på en reträtt t ex. Och får att komma iväg på en reträtt krävs ork och kraft att slå sig fri. En riktig Moment 22 situation... Jag håller med Millan om att din äldsta dotter måste acceptera dina regler om hon bor under ditt tak. Hoppas du kan hitta åtminstone ett litet utrymme som är bara för dig!

    Stor kram ♥

    SvaraRadera