måndag 25 april 2016

Att vara bara jag

Det egna valet. Vill du? Du ville ju!

Att säga ja. Att säga nej. Att stå upp för sig själv med det rätta svaret, med den fria viljan och det egna valet. Att säga ja. Först. Men när stunden passerat, säga, nej snälla. När ljuset efterhand glesnar och mörkret skymmer sikten för det där skimrande. Den där skimrande hoppfulla auran som var Ja.

När den fria viljan inte längre är Din. När det egna valet ej längre är Ditt. När annat lägger förutsättningarna, begränsar förmågorna, ställer kraven, bär ansvaret. Men pockande och lockande, kräver ett svar. Du vill ju. Och oroskorparna kraxar. Hör oss lilla vän, att viljan är ansvaret. Och viljan är Du,

Du vill ju ... Du ska...

Hur högt viskande du än skriker, jag kan inte. Inte utan mig själv i mörkret. Där på orättvisans bro över vattnet som skyndsamt, långsamt sinar ut.

Det egna valet.

Eller att ledas på den fria viljans väg, över orättvisans bro.

4 kommentarer :

  1. Skickar över en Varm Cyberkram!

    SvaraRadera
  2. En mjuk ♥ och varm kram ♥

    SvaraRadera


  3. Kram på dig pärlan från mig. ♥

    SvaraRadera
  4. Det är precis så det är! Du sätter ord på det så bra, det där ogreppbara som oftast mest känns som en skavande känsla som man inte kan definiera.
    Stor kram! <3

    SvaraRadera