onsdag 10 februari 2016

En sådan dag - inte olikt andra dagar.

Eftermiddagströttheten slog till med en oerhörd styrka

Jag knäade och suckade

Benen är matta och svaga

knäna darriga och geléartade

Armarna så trötta, så trötta

Håret hänger, huvvet är tungt

ögonen tittar dit de vill och ibland inte alls.

Upptäcker mig sittande på sned i stolen.

Orkar inte ta mig upp från stolen...

Munnen ler inte. Axlarna hänger nere vid knäna...eller sitter fast i öronen.

Ryggen är svag och orkeslös

Barnbarnet tjoar, leker och sitter aldrig still under dagarna, och redan vid tre års ålder är hon mycket uppkäftig och tror sig få göra hur hon vill... Säger jag till henne när hon gör fel så får jag minsann veta vem jag är - och det är inte snälla ord hon säger precis.

Sedan att få henne att gå och lägga sig på kvällarna är en mardröm. Det är bara protester skrik och jävla anamma från henne. Hon somnar aldrig före kl tio. Och då har jag hållit på att få henne att ligga kvar i sängen från kl sju på kvällen...

Det tar banne mig musten ur mig att hantera henne.

Hur som haver av detta drar jag slutsatsen att jag i alla fall lever och har hälsan...

6 kommentarer:

  1. Flinar lite sådär. jag älskar att ha mina barnbarn här MED Gud så trött jag blir

    SvaraRadera
  2. Usch så besvärlig sits du sitter i.
    Kan tänka mig att den lilla tär på krafter du egentligen inte har.
    Hur länge ska du ha ansvar över barnet?

    Du skulle nog behöva avlastning och massor av vila och att bara få möjligheten att vara!

    Varm Kram

    SvaraRadera

  3. Du skriver roligt men jag anar ett allvar bakom.
    Var rädd om dig för det finns bara en av dig. Kram ❤

    SvaraRadera
  4. Skönt att få skriva av sig ilskan!
    Ta hand om dig vännen.
    Kram ❤

    SvaraRadera
  5. Du är då verkligen positiv trots allt. Förstår att det tar på krafterna. Var nu rädd om dig och ha en så fin dag det bara går.
    kramen

    SvaraRadera
  6. I lustiga ordvändningar så läser jag tröttheten.
    Att ha sitt barnbarn ständigt hos sig, det skulle inte jag klara, inte ens för 17 år sen. Antar jag.
    Varm kram ♥

    SvaraRadera