En sådan dag - inte olikt andra dagar.

Eftermiddagströttheten slog till med en oerhörd styrka

Jag knäade och suckade

Benen är matta och svaga

knäna darriga och geléartade

Armarna så trötta, så trötta

Håret hänger, huvvet är tungt

ögonen tittar dit de vill och ibland inte alls.

Upptäcker mig sittande på sned i stolen.

Orkar inte ta mig upp från stolen...

Munnen ler inte. Axlarna hänger nere vid knäna...eller sitter fast i öronen.

Ryggen är svag och orkeslös

Barnbarnet tjoar, leker och sitter aldrig still under dagarna, och redan vid tre års ålder är hon mycket uppkäftig och tror sig få göra hur hon vill... Säger jag till henne när hon gör fel så får jag minsann veta vem jag är - och det är inte snälla ord hon säger precis.

Sedan att få henne att gå och lägga sig på kvällarna är en mardröm. Det är bara protester skrik och jävla anamma från henne. Hon somnar aldrig före kl tio. Och då har jag hållit på att få henne att ligga kvar i sängen från kl sju på kvällen...

Det tar banne mig musten ur mig att hantera henne.

Hur som haver av detta drar jag slutsatsen att jag i alla fall lever och har hälsan...