söndag 29 november 2015

Advent

Idag är det första advent!

Idag är det också skyltsöndag  29/11 -  dottern, hennes klass och föräldrar ska vara i församlingshemmet och sälja fika efter gudstjänsten
 ( Fika pengarna ska gå till deras klassresa som de ska göra i åttan var det nu kan bli  )

Min son har erbjudit sig att vara med i stället för mig och hjälpa sin syster att fixa och dona på innan gudstjänsten börjar och slutar...  Tacksam för det!

Jag är helt slutkörd av lördagens göromål. Dessutom orkar jag inte med  så många nya intryck som det kan bli en sådan här dag med mycket folk i rörelse mm...

Fick stå och baka i lördags  enkom för skyltsöndagen...  Många små pauser emellan bakningen blev det för mig... Axlar, nacke huvud, kropp och själ tog stryk ...
Inte så ovanligt att det blir så när jag gör någonting...

 Det är inte lätt att vara ensam förälder heller, hade nog varit lättare om man varit två som delat på olika ansvarsområden... Men så är inte fallet i min familj. Barnen vill inte veta av sin far och det vill nog inte jag heller... Det är så mycket bättre utan honom! Även om det samtidigt hade behövts en far till ungarna som jag hade kunnat ha axlat över lite ansvar på.

Någon större vila idag blir det knappast heller även om jag ej är med på skyltsöndagen då jag har en treåring (barnbarnet) som är förkyld och gnällig att ta hand om också....


Önskar er en Glad Skyltsöndag och Första advent!

4 kommentarer :



  1. Du måste ha en hemlig kraft som du tankar av, för jag tycker du är helt
    fantastisk som orkar med så mycket som du gör...

    Stor första advent kram ♥

    SvaraRadera
  2. Oj vad du får slita när du faktiskt inte har den energidepån som behövs.
    Varm Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Du är stark som gör det så bra, efter dina förutsättningar! Att vara här själv, utan en någon är tufft! Beundrar din ork, för barnen orkar man extra. Så fint av din son att delta istället för dig. En kärlekshandling! Styrkekram!

    SvaraRadera
  4. Hej kära du.
    Så sorgligt när det blir så i en familj. Men ibland är det säkert det bästa känns det som.
    Det känns också som att du kanske borde träna dig på att säga nej och tänka mer på dig själv.
    Kramar om dig.

    SvaraRadera