lördag 9 januari 2016

Ghaaaaahhhh

En smärre naturkatastrof har inträffat i min närhet.

Det är inte så att jag är den som förorsakat katastrofen. Jag trodde inte mina ögon i förmiddags (lördag) när jag upptäckte katastrofen. Hoppade sedan jämfota och förbannade en hel del olika saker och tings förhållande. Blev sedan så matt och slut att jag inte visste hur jag skulle stå på benen. Famlade efter stöd och hjälp här i livet men fann bara en dörrpost att luta min stackars förvirrade panna mot. Funderade på att knyta ett snöre i håret och hänga upp mig på en krok... men hittade varken snöre eller krok. Så det blev att ta ett djupt andetag och rycka upp sig en bit ur skoskaften. Lite svårt bara att rycka upp mig ur skoskaften då skorna stod ett antal meter bort. Men, som den kvinna jag är så klarade jag det med. För kvinnor klarar det mesta, eller får lov att tro att de klarar det mesta. För hur skulle världen annars se ut?
Det var bara att kasta sig in i katastrofområdet och börja se sig om efter var behovet av insats var störst. Kom fram till att det var i ena hörnet. Där var det gammalt och nytt och rent och hopvikt om vartannat. Huller om buller. Suckade och började att försöka reda ut trasslet. Försökte hitta en ren och slät plats att ställa fötterna på, allt för att ha bra fotfäste. För utan bra fotfäste kunde även jag bli liggande i katastrofområdet. Och att jag också ligger där hjälper föga.

Till sist hade jag röjt upp och kunde andas ut. Men arg som ett bi var jag. Varför ska jag ha naturkatastrofer i min lägenhet? Alla tvättade och otvättade kläder låg utströdda  över hela lägenheten. Mitt barnbarn hade nämligen roat sig med att riva ut allt som var tvättat och otvättat.
Jag hade bara vänt ryggen till en kort stund..

Suck! Hur man än vänder sig så har man rumpan bak... eller hur det nu var. Hur man än vrider och vänder på detta faktum så var lägenheten en katastrof.

Och jag är så trött på katastrofer, trött på att det alltid är jag som blir den som måste ta hand om katastrofsituationerna hur små eller stora de än må vara.

9 kommentarer:


  1. Hänga upp dig själv i håret på tork? Hi hi, det skulle se ut...
    Ja, har man inte jobb så ser någon till att man får det. Skall inte skratta för jag förstår att det inte var ett dugg roligt att försöka ta reda på röran...

    Godnattkram ❤

    SvaraRadera

  2. Hänga upp dig själv i håret på tork? Hi hi, det skulle se ut...
    Ja, har man inte jobb så ser någon till att man får det. Skall inte skratta för jag förstår att det inte var ett dugg roligt att försöka ta reda på röran...

    Godnattkram ❤

    SvaraRadera
  3. Fy. Hemska tanke. Dom små rackarna är bra snabba ibland! ;)
    Hoppas att den här dagen blir bättre! ❤ Annars får du helt enkelt hänga upp barnbarnet på en krok! ;)
    Kram.

    SvaraRadera
  4. Oj, oj så de kan ställa till det för dig.
    inte så roligt förstår jag, att rensa upp i kaos man inte själv ställt till.
    Du kom ihåg att andas, djupa andetag va?
    Kram och ha en fin dag!

    SvaraRadera
  5. Det är tur att de där små marodörerna är söta!!

    SvaraRadera
  6. Förlåt, men mitt i allt elände så kunde jag inte låta bli att le för du skriver så roligt och underhållande. Vilka kuliga utryck du fick till.
    Förstår att det var jobbigt att städa upp och sortera igen, men de små liven dom kan dom, kanske utan att riktigt förstå.
    Sköt om dig.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Kul inlägg med den lilla blixtsnabba :)
    Kram <3

    SvaraRadera
  8. Så trist med katastrofer, tycker ändå mig mellan raderna kunna läsa att du hanterade det hela ur den positiva sidan.

    Kram ❤️

    SvaraRadera
  9. Ler, tack för ett katastrof men roligt inlägg

    SvaraRadera