onsdag 16 december 2015

Trött ända in i märgen

Jag skrev ett inlägg innan men när jag skulle publicera så bara försvann det.... eller det sparades ju men bara de första meningarna... Orkar verkligen inte skriva om det och det var ju inte vidare viktigt...

Nu är jag i alla fall så fruktansvärt trött ända in i märgen.
Jag känner att jag är på gränsen nu för vad jag orkar....
 Det är krav från alla håll och kanter samtidigt som jag försöker hitta ett lugn i mig själv.

Skolan och klassföräldrarna för dotterns klass är värst de ska hitta på att man ska hjälpa till än här än där vilket jag helt enkelt inte psykiskt eller fysiskt klarar av att göra.  Men att få föräldrarna att förstå hur situationen ligger till fungerar inte.

Nu på torsdag ska klassen/föräldrarna b.l.a servera (kaffe/the/saft) och bjuda på fika vid julavslutningens slut i kyrkan. Detta blir för tufft för mig även om det kan tyckas inte vara så märkvärdigt. Som tur är har jag mina vuxna barn som kan ställa upp och ersätta mig men ändå... Jag skäms för att jag är i för dåligt skick och sen blir det väl en massa prat bland de andra föräldrarna om mig bakom min rygg...  Inte en sådan trevlig tanke att tänka....
Att jag avstår att hjälpa till lär jag med säkerhet få äta upp under föräldramötet till våren...

Nog om detta....

Dagens tomte!




3 kommentarer :

  1. Någonting jag har lärt mig den svåra vägen är att föräldrar kan vara riktigt grymma mot andra föräldrar. Man förstår varifrån barnen lär sig mobbing.
    Men stå på dig! Det är bara du som vet gränsen för vad du orkar och inte orkar. Det är trist med människor som inte förstår och inte ens vill förstå. Tyvärr måste man stå ut med sådana vart man än vänder sig, tycks det som. Man måste ta hand om sig oavsett. Jag är helt på din sida; stå på dig och gör INTE mer än du orkar. Och orkar du inget alls så är det också okej. Du måste ju finnas till för dig själv och dina barn i första hand, inte för klassen och de andra föräldrarna.
    Stor, varm ta-hand-om-dig kram! <3 <3 <3

    SvaraRadera

  2. Folk kommer ALLTID att prata, så det enda raka är att LÄRA sig att strunta i det. Gör inte mer än du mår bra av....

    Stor kram ♥

    SvaraRadera
  3. Har haft samma problem men bestämde mig helt enkelt för att inte bry mig alls om någon pratade bakom min rygg.
    Så länge ingen gått i mina skor så har dom inget att säga heller.
    Hoppas du får en behövlig vila och att du kan strunta i sladdertackorna.
    Varm Kram

    SvaraRadera