tisdag 5 maj 2015

Vilsen i pannkakan!


Jag avskyr att känna mig så här trött och less. Fanns det en vitamininjektion som gjorde att energin började flöda och livet genast verkade ljusare skulle jag inte tveka att ta den. Det är grått utanför fönstret och grått inom mig också. Det sägs att jag är stark, att allt går framåt, men ibland är det svårt att se.Ibland känns det som att jag rör mig i sirap    "Det är vid sådana tillfällen jag måste ta mig tid att tänka på hur långt jag kommit…"

Har en otäck yrsel också som kommer och går. Otäck är den för att jag plötsligt bli så yr att jag mister balansen och bli så illamående att jag nästan kräks...  Troligaste orsaken till yrseln är väl att jag har en konstant molande värk som ökar på i halsryggen om jag känner press och stress / eller gör saker som kan förvärra värken och stelheten i nacken.

Igår eftermiddag försökte jag fokusera på vila och övningar som mjukar upp stel nacke. Det i kombination med muskelavslappnande liniment gjorde faktiskt att jag fick nån timme utan yrsel i går kväll. Nu är den tillbaka, men inte like kraftigt som igår.

Har ni nånsin haft svårt att välja pastasorter eller andra saker nån gång ?
Det kan vara en konst att välja exempelvis vilken pasta man vill ha...
Ni vet när man står där i mataffären framför pastahyllan. Det låter enkelt. Så enkelt var det inte för mig  hösten 2009.

När man aldrig fått välja ens vilka kläder man ska ha på sig, än mindre vilken mat som ska stå på bordet så är det svårt. För mig var det tom ångestfyllt. Minns så väl när jag precis flyttat 2009 till min lägenhet så grät jag framför den där pastahyllan varje gång.
 Min första tanke var att köpa pastan som  " min f.d " ville ha. Det fanns bara en sort som dög. Sen kom jag på att jag får välja själv, han bestämmer inte längre, och då bröt jag ihop. För hur skulle jag kunna veta vilken pasta jag vill ha? Jag som aldrig valt någonting...
Eller när jag skulle flytta från kvinnojouren och jag och kvinnojouren skulle ut och köpa möbler till mitt nya hem. Jag gick tomhänt från affären och jag grät hela vägen hem. Allt jag kunde se var vilka möbler han absolut inte ville ha. Vilka gardiner han förmodligen skulle bli argast av att jag köpte osv...

Har än idag trots att det gått antal år svårt att veta vad jag vill, vad jag behöver, vem jag är osv....
Jag har borta så många år! Jag är vilsen i pannkakan och vet ej var skåpet ska stå.

9 kommentarer:


  1. Men gud så starkt att läsa. Har man som du år efter år hunsats och blivit tillplattat så blir reaktionen när man blir fri så stark, plötsligt går det upp för en att man varit förlorat så länge att man inte vet vem man är. Just då känner man inte frihet utan man känner tomhet.

    Varje gång du köper en sak idag, så fråga dig är denna till mig eller till mitt ex?
    Jag minns denna tiden så stärkt förstår inte riktigt att sex år redan gått...

    Stor kram fina vän ♥

    SvaraRadera
  2. Det är väl inte konstigt att du är vilsen. Sådana sår tar tid att läka. Här kan man prata om djupa ärr.

    Jag kommer också ihåg den tiden. Vet att jag funderade på om du någonsin kom loss.

    Nu har du ett eget liv, men förstår, det inte är så lätt ändå.
    Varm stor kram, fina du ♥

    SvaraRadera
  3. Oj, jag känner igen det! När jag var barn bestämde min mamma var som var snyggt och inte; jag hade inget att säga till om. Sedan bestämde min (ex-)man. Och nu är jag helt vilsen. Jag vet verkligen inte vad jag tycker om. Tycker jag om det för att mamma tycker om det? Eller för att jag vet att hon skulle ogilla det? Eller mitt ex? Eller tycker jag om det för att JAG tycker om det? Jag vet verkligen inte, vare sig när det gäller kläder, möbler eller annat. Stor, stor kram! <3

    SvaraRadera
  4. Det du berättar berör mitt hjärta. Det måste kännas skitjobbigt.
    Du får styrkekramar av mig.

    Kram.

    SvaraRadera
  5. Det är så mycket som ligger kvar i ditt inre och det är självklart att det poppar upp fortfarande, sår tar tid att läka och just det du har varit med om är ju bland det tuffaste och då tar läkningen sin tid, och, den måste få ta sin tid.
    Jobbigt med din yrsel. Jag har titt som tätt yrsel men hjärtläkaren som jag var hos förra veckan sa att det berodde på mitt låga blodtryck.
    Tänker på dig och hoppas att allt går till bättring och läkning.
    Varm kram!

    SvaraRadera
  6. Ja jag förstår och känner igen..
    Har svårt bara att ta mig upp ur kojen på morgonen. Ännu svårare att få något gjort, och jag kan bli ståendes länge och bara fastna i funderingar utan att komma någon vart.
    KRAM

    SvaraRadera
  7. Tänker så mycket på dig! Stor kram! <3

    SvaraRadera
  8. Hej, läste ditt inlägg och kan bara säga att det var starkt. Det berörde mig mkt men jag hoppas att du snart hittar tillbaka till ditt eget jag. Det jag som är du. Nu är det du som bestämmer ditt eget liv men jag kan förstå att det är tufft. Säkert har du fått många goda råd och stöd för hur du kan göra. Jag har ingen insyn alls i din med många andras situation, men jag tänker att du fixar det. Det är DU nu, ingen annan kommer någonsin någon gång mer att bestämma över dig... Glöm inte det! Sänder dig en stor kram från Skåne.

    SvaraRadera
  9. Men jösses!
    Ju mer jag läser desto mer ledsen och arg blir jag!
    Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dig!
    Vet inte hur du orkade ta dig ur den skadliga relationen men jag är glad att du gjorde det till slut.
    Och så har du en dotter som på allt behandlar dig illa också??!
    Hur orkar du?
    Du måste vara en otroligt stark kvinna och mamma.
    Beundrar dig verkligen. ♡♡♡
    Skulle vilja ge dig en jätte stor kram!

    SvaraRadera