måndag 11 maj 2015

* * *

Hos sjukgymnasten ( i går) fick jag tre nya övningar att jobba med i sommar.( Det var sista gången igår) Hon har introducerat ett helt nytt arbetssätt för mig. Att man kan ha kontakt med sin kropp, att det inte är någonting att vara rädd för. Men att börja släppa på spänningarna och försvaret är en omtumlande prövning för mig. Direkt efter att vi hade avslutat våra övningar så kom det berömda trycket över bröstkorgen. Jag kan inte beskriva hur mycket jag avskyr känslan av ångest. Det kaos som råder i kroppen och som jag inte kan beskriva än annat som ångest. Den förvirrade kroppen och hjärnan som inte kan sortera upp känslorna i fack som sorg, ilska, besvikelse, oro, rädsla med mera. Det är bara ångest. Hur idiotiskt får det egentligen lov att vara? Ångest som lägger sig som en stor fet sköldpadda över bröstkorgen och försvårar andningen. I rummet hos sjukgymnasten, med lugn musik i bakgrunden Vad göt ångesten där, i den trygga miljön?

Det finns ingen logik i ångest. Jag kan ta massa känslor, men jag vill inte ha ångest. Detta diffusa fenomen som bara ställer till det.. Kände mig förvånansvärt dum hos sjukgymnasten.

När man har haft en jobbig dag som igår så var det skönt att avsluta med något vackert. Som en promenad i fin natur.Med barnbarn och hund. Känna vinden och njuta av vårvärmen i luften och insupa allt det vackra.

Idag regnar det. Vädret kan skifta väldigt fort. Blir en innedag med barnbarnet idag.
Har henne och hunden hela veckan. Efter det kommer jag och lillan ej träffas så ofta då hon kommer att flytta till ett annat län/landskap med sin mamma.

Men det blir nog bra för när( de gånger) vi kommer att träffas hoppas jag att få vara mormor i stället för som det har varit nämligen att jag fått näst intill vara mamma åt mitt eget barnbarn. Och kanske blir relationen med äldsta dottern bättre för som det den sista tiden har varit har det inte alls fungerat mellan oss ( av vissa orsaker)



9 kommentarer :

  1. Detta med ångest är oerhört svårt att förklara och någon som inte har upplevt det har svårt att förstå. Att tycka att, jag får inte luft, kan inte andas, oerhört jobbigt.
    Fint att du fick hjälp hos sjukgymnasten, hoppas att det går bra med dessa nya övningar.
    Hoppas som du att relationen med dottern ska bli bättre efter flytten och att du får ett lugnt avspänt förhållande till barn och barnbarn, utan krav.
    Sköt om dig och varm kram från mig.

    SvaraRadera
  2. Åh jag förstår dej verkligen med ångesten.
    Under mina yngre år hade jag så enormt mycket ångest, den kom och gick, som den ville och jag kunde inte hantera den, det var fruktansvärt jobbigt.
    Sen har jag genom åren faktiskt lärt mig att hantera den, och den där onämbara ångesten har varit borta i många år.
    Nu får jag bara ångest av sånt som går att ta på, saker som händer, men det är inte riktigt trevligt det hellet.
    När jag satt hos diakonen och grät o hasplade ur mig allt som hänt, då kom den, plötsligt kände jag mig yr, och svimfärdig, darrig i hela kroppen.
    Men jag lutade mig än mer tillbaka i fåtöljen, andades lugnt och lät den genomskölja mig liksom, sen klingade den av och har inte visat sig.
    Likadant efter båtolyckan, när jag var hos sjukgymnasten fick jag samma fenomen..
    Stor Kram till dej

    SvaraRadera

  3. Det verkar vara en bra sjukgymnast du har. Att ha kontakt med si kropp är lättare sagt än gjort.
    Att ångest kan sätta sig så där du beskriver har jag inte upplevt, heldigtvis...

    Kanske är det en flytt som krävs för att relationen mellan din dotter skall bli bra, det är ju inte meningen att du skall känna dig som mamma till ditt barnbarn.

    Samtidigt så kanske det känns som att förlora din dotter igen, men då gäller det att minnas att det nu är annorlunda.

    Själv hatar jag när folk flyttar, både grannar och vänner som flyttat långt bort.

    Kramen ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner inte som om jag förlorar min dotter. I stället kommer det att kännas skönt att få lite distans från henne. Hon har varit mycket krävande och bestämt över mig i stort och mycket när vi bott så nära varandra som vi har gjort. Jag hoppas dock att det ska gå bra för henne och självklart kommer jag att vara lite orolig samtidigt över henne då hon inte mår så bra psykiskt osv... men allt som allt ska det bli skönt att min dotter flyttar och bara hälsar på ibland... Kram

      Radera

    2. Då förstår jag att det skall bli skönt att få vara herre på sin egen täppa. :-))))

      Kramisar ♥

      Radera
  4. Livet är inte rakt, det är så krokigt så.
    Jag kan inte föreställa mig ångest, då jag varit förskonad från detta, trots att jag varit utsatt för mycket hemskheter i mitt första äktenskap. Men visst har jag varit ledsen och deppig och känt sorg.
    Du verkar ha träffat på en bra sjukgymnast, för jag tror det är just det, att du måste bli sams med din kropp.
    Kanske detta blir bra med din dotters flytt, trots allt, en stor omställning, men du får se det ljusa.
    Jag gillar inte att ha så långt till alla mina barn, men jag har gjort ett val och rättar mig därefter.
    Stor varm kram till dig ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sjukgymnasten har varit bra för mig att gå till. Nu var det sista gången i Måndags och jag gruvar mig lite granna för hur det komma skall för mig med värk och dylikt när inte sjukgymnasten är där och "mörbultar" mitt onda längre. Ångesten är som en huvudvärk som kommer plötsligt. Som jag skrev i kommentaren till Comsi Comsa så kommer det att bli skönt att få lite distans från dottern. Det är och har varit mycket drama runt min dotter och är fortfarande. Hon är långt ifrån frisk - även om hon är lite bättre än vad hon varit tidigare, Det har varit påfrestande, mycket stress och press. Hennes humörsvängningar har varit horribla ibland. Jag har alltid funnits där och hjälpt dottern även även om jag bara fått ovett från henne... Läget förvärrades mellan oss då hon gjorde en sak mot mig och sin lillasyster för ett par månader sedan. Så jag kan tyckas vara hemsk som tycker att det ska bli skönt att få lite avstånd. Det är ju inte så att vi aldrig kommer att ses, men det blir inte varje dag i alla fall som det har varit. Och kanske behöver min dotter ett miljöombyte för att komma på fötter igen. Jag hoppas det i varje fall. Kram ♥

      Radera
  5. Det låter som en bra sjukgymnast. Hoppas att du ska få god hjälp av henne! Ångesten är inte idiotisk; den är summan av allt jobbigt du har varit med om som har lagrats som känslominnen i din kropp. Försök att se på ångesten med empatiska ögon så tror jag att den lättare ger med sig.

    Jag tror som du att du kanske kan få en mer normal relation till ditt barnbarn när du slipper vara mamma åt både din dotter och barnbarnet. Avstånd kan faktiskt hjälpa till ibland, när man har krångliga relationer. Jag har ju själv mycket lättare att ha en normal relation till min mamma när jag har lite avstånd mellan henne och mig, så jag förstår hur du menar.

    Jättestor kram! <3

    SvaraRadera
  6. Ångerst är känslor som man skapar själv. Tankar och rädslor för något. Nåt man inte känner sig bekväm med.
    Det finns så många människor som har ångerst i vår värld. Ångerst för olika saker. Ångerst som ställer till det. Jobbigt.

    Ha det fint nu.
    Kram från mig.

    SvaraRadera