tisdag 24 maj 2016

Funderingar

Jag tog en " nödvändig" promenad igår (då jag inte äger någon bil) i regnet.  Jo det regnade och var gråmulet hela dagen i går. Endast 11 plus grader var det.

 ( Steg upp i morse till samma väder som det var i går tisdag här hos mig )

Gick som sagt till närmsta mataffär för att enbart köpa mjölk.

Mjölk är viktigt att ha hemma  ☺ ☺ ☺  Så även en dramaten ☺

Med en dramaten behöver jag inte slita med att bära de tunga matvarorna i en plastkasse. Utan kan  smidigt och lätt rulla mina matvaror i "vagnväskan"
 Det underlättar en hel del för mig som har problem med kroppen.

I alla fall träffade jag på en liten man med rullator i affären. Gammal. Vithårig och vitskäggig. Mannen hasar runt med små steg. Runt runt i affären. Hylla upp och hylla ned.

Säger plötsligt "hej" till mig. Säger "hej" tillbaks. Folks ögon stirrar. Undrar varför? Är jag ett spöke? Är mannen ett spöke? Nä, verkar inte så. Möter den lilla mannen flera gånger. "Ska bara se", säger han. Hasar vidare. Hylla efter hylla. Folk stirrar. Eller låtsas att han inte finns. Det blir som ett stort tomrum. Runt den lilla mannen.

Han ser bara... gammal ut. Vitt hår och vitt skägg. Inget konstigt med det. Jag vet inte vem han är. Har aldrig förr sett honom. Svarade bara på hans "hej". Precis som jag brukar göra. Till de som hälsar på mig. Oavsett kön. Oavsett ålder. Oavsett utseende. Inget konstigt med det. Artighet bara.

Men... vanlig artighet verkar inte vara ämnat för den lilla mannen. Endast jag svarade honom. Endast jag tittade milt på honom. Endast jag visste nog inte... om han var skyldig till något. Endast jag såg en gammal man. Folks ögon stirrade. Eller låtsades inte se. Tom luft bara. Inget. Eller ett spöke.

Även jag kan den konsten ibland. Att inte se. Men det beror mest på min extrema sociala fobi. Och en hjärna som inte vill samarbeta med mig.

Egentligen föredrar jag att se. Speciellt människor. Gärna äldre. Och yngre. Eller de från annat land. De har alla så mycket att ge. Liv. Berättelser. Tankar. Omtanke. Osvenska känslor. Kunskap. De unga har inte lärt sig att stänga in sig i sig själva. De gamla har slängt den svenska stelheten överbord. Åtminstone många av dem.

Men jag funderar fortfarande. Vad hade den hasande mannen gjort? Varför var han osynlig för de flesta? Eller stirrades på? Verkade inte speciellt farlig. Gammal man som gick med stöd. Liten. Spenslig. Gick nog lätt att bara blåsa omkull. Om man ville skada honom. Mild röst.

Vad hade han gjort?

4 kommentarer :

  1. Människor är konstiga varelser.
    Ett Hej ska väl inte vara så svårt att åstadkomma, att se en annan människa.
    Det där Hejet kanske gjorde hans dag, vem vet?

    Kram

    SvaraRadera
  2. Man blir inte klok på andra människor. Och blir väl aldrig heller.
    Folk gör som de själva tycker är rätt.
    Jag tycker du gjorde en fin gest genom att heja, det kostar så lite och kan betyda så mycket.

    Kram ♥

    SvaraRadera

  3. Det där med att heja gör jag gärna, men ibland kan det bli lite fel när en leende Carina Berg och hon log med hela ansiktet mot mig, jag trodde hon pratade i telefon och gick i andra tankar och besvarade inte leende, huxflux var hon förbi och jag kände mig så himla dum.... Så ibland kan det bli himla fel... Kram ♥

    SvaraRadera
  4. Hans enda "synd" var kanske bara att han var gammal, ensam och att han tilltalade någon han inte kände. Jag kom att tänka på en gammal man som brukade handla på samma ICA-butik som jag för ett antal år sedan. Vi brukade handla vid ungefär samma tidpunkt så vi sågs ofta. Jag hade sett honom, men det var han som tilltalade mig - har ju också social fobi som du vet. Vi stannade och pratade varje gång. Han var en hejare på att härma fåglar så han brukade vissla för mig. Han var så rar den gamle mannen, och jag undrade så vad som hade hänt, men jag visste inte vad han hette så jag kunde aldrig ta reda på det. Hade så gärna besökt honom om han hamnat på sjukhus eller så.
    Jag är också en sådan där som gärna ser andra människor; jag tror att alla har ett behov av att bli sedda, sedda för den de är. Inte sedda med dömande ögon. Sådant har jag blivit utsatt så mycket för själv, så det vill jag inte göra mot någon.
    Det var ett väldigt viktigt inlägg du skrev idag. Tack!
    Kram <3

    SvaraRadera