tisdag 22 mars 2016

* * * * *

Det otänkbara har hänt igen – explosioner i Bryssel har skakat Belgien och hela Europa. Mindre än ett halvår sedan terrordåden i Paris är det alltså återigen dags att läsa/se på tv om hur vi angrips på de allra vardagligaste av platser.

Människor som mist sitt liv, just efter morgonfrallan intagits.
Just efter att partnern och/eller barnet vinkats av för dagen.
Som står i samma buss/tåg/bil de tagit till arbetsplatsen de senaste åren.
Där ingenting borde få hända, där oskyldiga människor lever sina oskyldiga liv.
Där väljer alltså ynkryggarna att slå till.

Jag saknar nästan ord, hoppet om mänskligheten ställs återigen på prov.
Vi lever i 2016 – en tid så långt ifrån eran när vår människoras levde i grottor men ändå känns det som att vi gått tillbaka i tiden.
Grottmänniskor i en modern tid som dödar varandra för lustens skull och saknar allt vad empati innebär.

Självmordsdåd, drönarattacker mot civila mål och massavrättningar.
Så hemska, så otänkbara men ändå ack så vardagliga världen över. Ty vi får icket glömma att detta sker varje dag i länder som inte alls bringar samma rubriker som dåden idag i Bryssel.

Jag skulle vilja resa och se världen -  en dröm som väntar på att bli uppfylld.

Men den senaste tidens utveckling har verkligen fått mig att tveka.
Det är nästan så att jag bara vill sitta i lägenheten, gömma mig från mänsklighetens verklighet och inte gå ut. De som utför dessa dåd vill frambringa denna rädsla från oss. Och fanimej kommer de att lyckas om det fortsätter så här.
Ingen ska behöva vinka av sina kära på morgonen, för att aldrig återvända.




5 kommentarer :


  1. Så fint du skriver.❤ Hör det hemska om och om igen och det är som att nyheterna inte vill gå in. Stor kram ❤

    SvaraRadera

  2. Så fint du skriver.❤ Hör det hemska om och om igen och det är som att nyheterna inte vill gå in. Stor kram ❤

    SvaraRadera
  3. Vad bra du skriver.
    Hör och reflekterar. För två år sedan var jag i ett fredligt Bryssel.
    Jag har aldrig varit i Paris, skulle vilja.
    Men det är två städer jag aldriv vill sätta min fot längre. Så tragiskt.
    Varm kram ♥

    SvaraRadera
  4. Jag vill inte behöva bli rädd. Det är det de är ute efter, terroristerna. Men nog sjutton känner jag mest för att gömma mig på en öde ö för att slippa konfronteras med en mänsklighet jag nästan tappat hoppet om.
    Stor kram! ❤💕

    SvaraRadera
  5. Det är rent förskräckligt vad mycket otrevligheter som händer.
    Du har helt rätt, vi lever inte i en trygg värld längre, det kan hända var som helst så det är kanske bäst att helt enkelt låsa in sig och hålla sig hemma.

    Kram och ha en fin kväll!

    SvaraRadera