onsdag 17 september 2014

Kvällen den 17/9


Mörkret har lagt sig - men varför det lagt sig vet jag då inte.

Tycker mer att det kommer smygande lömskt runt knuten och överraskar mig där jag skyndar mig med min dags vedermödor. Och mörkret ligger väl inte på världen, marken... omgivningen. Snarare smiter det runt överallt och nästlar sig in i minsta skrymsle. Tar världen i besittning när solen drar täcket över nästippen. Tur att solen då har vett att kliva upp på morgonen, även om vi inte ser den bakom tjocka moln. Men likväl finns den där. Dagens sanning, för det är ju på dagen solen lyser.

Vad nattens sanning kan vara vet jag inte så där på rak arm. Kanske att det just är så mörkt. Kallt och mörkt och avgrunden är nära. Se upp var du kliver. Kanske har du kommit till världens ände och kliver rakt ut i inget... ramlar ut över kanten på den pannkaka som är vår värld. Visst, jorden är rund. Men rätt som det är tar underlaget slut i alla fall... och du faller. Förhoppningsvis inte ner i någon gammal övergiven brunn. De bör vara tillstängda i detta förbudsland. Fast... finns det någon lag mot att ha slarvigt öppna brunnar där folk kan ramla ned?

Som sagt, jag vet ju att jorden är rund... men det är mycket mer fantasieggande att tänka sig den som en gyllene pannkaka. Tänk så stora härliga frasiga kanter det då skulle bli. Det räcker till många hungriga munnar. Pannkaksfras är gott.

Jag har tidigare i kväll stekt lite frasiga pannkakor. Smaska och mumsa i mig dem tillsammans med barnen. Smörja kråset.    

I morgon är en ny dag och jag hoppas att solen skiner och att det inte blåser så jag blåser bort, hi hi hi....
För då kan jag ju inte skriva här nåt mera....
Men det är ju den här dagen som räknas just nu och idag har dagen varit ganska så vindstilla både inomhus och utomhus - så jag har haft båda fötterna på jorden... 
Jag är nog rätt så jordnära av mig,   gör mig inte så märkvärdig är realistisk och förnuftig.

"Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra och dansa med oss
fast vi är bara bloss som du
Du skälver min jord
som du själv är ombord, min vän
Natten söker alltid dagen
"

Text Lars Forssell  
Sång Olle Adolphson
Jan Malmsjö.....                                                 


2 kommentarer :

  1. Filosoferande tokfia där! :-)
    Tänkte just på det här om kvällen när jag tittade ut, jisses så mörkt det var där ute..... Kram på dig (((♥)))

    SvaraRadera
  2. Eftersom jag ibland cyklar kvällstid, så har jag upptäckt att jag får sätta på cykellyset ;)
    Härliga betraktelser. Jag nästan känner igen mig själv i din ålder, tro´t eller ej.
    Varm kram ♥

    SvaraRadera