Trodde ni det? Lurade!
Vaknade med världens huvudvärk tidigt i morse och kommer ihåg att jag var pinad av den även under natten men orkade inte kliva upp för att ta något mot den. Jag har inte blivit speciellt mycket bättre. Har precis stoppat i mig mer medicin så jag klarar mig ett tag utan att tänka på att jag vill sövas ner. Så länge jag håller ögonen stilla går det ganska bra - men börjar jag titta mig omkring så gungar livet och jag känner mest för att kräkas.
Nuförtiden känner jag mig i det närmaste som en gamling på hemmet. En liten sak i taget och sedan vila länge... och så en liten sak och vila igen. Jag vill egentligen inte vara sådan
Alla påfrestningar tar ut sin rätt, precis alla. Det går inte att tro att jag kan hålla ens ett normalt tempo längre."
"Det är herrans många år sedan jag för den delen kunde hålla ett normalt tempo utan att samtidigt falla ihop"
I alla fall är och blir jag ständigt så less på mig själv. Kroppen och knoppen straffar mig på en gång om jag misskött mig.
Jag vill ju så gärna göra olika saker/pyssla på med än det ena än det andra. Men stökar jag på för mycket blir jag kraftlös och tröttheten tillsammans med muskelsmärtan i kroppen golvar mig fullständigt.
Usch och fy för sån huvudvärk, måste vara mycket jobbigt.
SvaraRaderaHar ibland men inte så ofta, tror på stresshuvudvärk för egen del.
Ja du när man inte klarar av vanliga sysslor utan att däckas och blir tvungen att vila är det inte så roligt direkt men man måste på något vis acceptera och anpassa sig till sitt "fungerande" jag.
Det är tråkigt när man inte klarar av sånt man gjorde förr.
Känner med dig!
Varm Kram
Fy, vad tråkigt, jag förstår din klagan, eller inte. Man måste nog vara där eller ha varit, för att riktigt förstå
SvaraRaderaMänniskan vill ju innerst inne vara en glad och pigg person.
Varm kram 💙