onsdag 13 augusti 2014

Jag blir rätt kluven.


 Hörde lite på nyheterna om tiggerierna och hur man ska få stopp på det..
.
Jag är rätt kluven måste jag säga. Å ena sidan så tänker jag varje gång jag ser en rumänsk tiggare att om man frivilligt sätter sig och tigger på gatan i Sverige så måste situationen hemma vara förfärlig. Att det är att föredra att sitta dag ut och dag in på en kall gatstump i en  svensk stad än att stanna i Rumänien betyder ju att deras liv där är ännu värre än här.

 Önskar vi kunde hjälpa alla till ett drägligt liv men det är ju helt enkelt inte möjligt. Rumäniens myndigheter måste ju ta ansvar för sina medborgare och förbättra situationen för romerna i landet. Men å andra sidan känner jag allt mer att det räcker nu.
 Där jag bor sitter det  massvis med tiggare. Och utan för ingången till Ica sitter en till, och vid centrum en bit bort sitter en till. Alla sitter och skakar på koppen och säger "please, please" varje gång man går förbi. Jag blir lite irriterad för om jag skulle ge pengar till alla dessa tiggare, plus de som sitter i varje kvarter på stan, så skulle jag typ behöva tigga själv. 

Dessutom så är det inte svenska "fattiga" tiggare som sitter och tigger. Inte en enda av de våra sitter på gatan och tigger... I första hand borde vi väl bry oss och ta hand om de våra som är liknande situationer som de rumänska tiggarna om sitter dag ut och dag in och tigger.på våra gator. ?
.
Jag vet inte heller om det bästa är att ge de som tigger  mat och husrum i Sverige.
Är rädd för att då riskerar Sverige bli ett tiggeriets klondike.
Samtidigt så tycker jag inte att tiggeriet ska förbjudas... 
 Det kanske går att hjälpa utsatta människor på olika sätt. De ska inte behöva sitta på gatorna för att få sitt leverbröd
Det är klurigt och tåls att fundera på.... Men frågan är om man blir något klokare av det

2 kommentarer:

  1. Många bra synpunkter du skriver ner här. Jag har tänkt i liknande banor, och tänker.
    Vi har nämligen också tiggare hos oss. På en promenad i centrum här i Sundbyberg kan man träffa på många som sitter och tigger. Jag brukar ibland ge dom pengar, men snart vet jag inte hur jag ska göra. Dag in och dag ut, blir för mycket, plus då man åker tunnelbana, alltid är det några som kommer in och tigger. Jag tycker så synd om dom, för det skulle för mig vara jättesvårt att sätta mig så där och be om pengar.
    Önskar dig en bra dag.
    Varm kram!

    SvaraRadera
  2. Vi behöver hitta ett välfärdssystem som fungerar. Och eftersom Rumänien är med i EU, så är det här faktiskt ett problem för hela EU. Jag känner också, som du, att jag inte längre orkar med tiggarna; de sitter precis överallt. Men viktigt att komma ihåg är att det inte är individerna som sådana jag vänder mig emot, utan att människor ska behöva ha det så här. Ingen ska behöva vara utlämnad till andra individers välvilja - eller ekonomisk förmåga. Jag har inte råd att ge pengar till alla tiggare. Det går bara inte. Jag har det knapert nog ändå. Det är ett klurigt problem det här, men eftersom välfärden, framför allt i Sverige, har monterats ner, så lär vi nog snart se även svenska tiggare på gatorna. Men jag vidhåller att ingen ska behöva ha det så! Kram! <3

    SvaraRadera