Somliga går med trasiga skor

Jag hör ständigt och jämt människor som säger: Det finns ingen fattigdom i Sverige.
Men visst finns fattigdom - Jag vet det..

Fattig, hmm just det ordet kanske är att ta i, jag menar här kan man inte leva som de som verkligen är fattiga i andra länder? Men när man lever på gränsen och det finns sådana situationer för många människor i Sverige, då är det nog fattigdom.

Fattigdom i Sverige är inte att sitta ute på gatan och tigga efter mat. Nej, här är det att leva på gränsen. Att leva begränsat. Att inte ha pengar till nöjen, pengar till riktig mat. Angående nöjen kanske man tänker att "varför skall du ha pengar till det?" Men nöjen behövs tror jag för att man skall kunna leva.
 Människor behöver det sociala, man måste få kunna må bra och unna sig saker och ting då och då.

 Vet ni hur det känns att behöva begränsa sig när man skall handla mat? Mat för att kunna leva! När man måste gå efter hur lite man har i plånboken istället för vad kroppen behöver. Vet ni det? Det vet jag..
Det leder till att man mår dåligt. Trots att det sitter djupt inne och långt bakom alla ens leenden, så känner man av det. Man vet att det finns där, man vet hur man lever och vilka grejer man kan göra och vad man inte kan göra. Man har ständiga tankar i huvudet om sitt levnadssätt, hur man skall kunna förbättra den, varför man lever som man gör.

Varför jag skriver om detta ämne är p.g.a att när min son följde mig och pantade pantflaskor för ett par dagar sedan.
 Det stod en äldre kvinna före oss och pantade burkar.
Hon vände sig om till oss och sa: Jag skäms inte längre när jag går och letar tomburkar i buskarna. En tomburk om dagen blir sju kronor på en vecka. Det räcker till 1,5 liter mjölk. Men vi är många som konkurrerar om tomburkarna.

När min son hade pantat färdigt och vi gick in i affären för att få pengar för panten dök denna tant upp igen bredvid oss... Under tiden vi stod och väntade på våran tur i kassan gjorde min son ett beslut att ge henne den kupong panten var på. Hon blev så glad. För nu kunde hon köpa bröd och smör också...

När vi tänker på fattigdom så föreställer vi oss barn eller vuxna som går i trasiga skor.
Det är nog inte så enkelt.

Det finns socialt utsatta människor i Sverige.De behöver det här sociala skyddsnätet som fångar upp dem  som är socialt utsatta. Och där finns det heller ingen mirakelkur utan man måste anpassa de sociala åtgärderna för varje individ för att det ska fungera. Sådant tar tid och kostar pengar. Alla blir inte hjälpta eller vill inte bli hjälpta heller. 

Jag tycker att man ska hjälpa de som är socialt utsatta i samhället. De finns och de behöver hjälp om det nu vill ta emot den. Det är mycket skam i att vara fattig och många skäms och föredrar att både svälta och frysa istället för att ta emot hjälp.

Många människor tolkar att de är fattiga för att de inte har de nyaste märkesjeansen, eller den nyaste mobilen, finaste bilen, huset, kläderna eller dem coolaste gympaskorna. osv...

Just dem människorna kanske inte har råd med just de nyaste hetaste prylarna, resorna, mm.... Men de har råd med mat som de vill äta och nöjen och andra saker. De har tak över huvudet. De får deras vardag att gå runt. Även om de inte har sparade pengar, eller har så mycket kvar innan nästa löning kommer.

 Det kanske inte är fattigdom för dem människorna, även om de tolkar det på det viset - för fattigdom är så mycket mera än så...

Somliga går med trasiga skor
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

Gud fader som i himmelen bor,
blundar och sover sött.
Vem bryr sig om ett par trasiga skor,
när man är gammal och trött

Vem bryr sig om hur dagarna går
de vandrar som dem vill.
Medborgare om etthundra år,
finns du ej längre till.