fredag 7 mars 2014

Somliga går med trasiga skor


Jag hör ständigt och jämt människor som säger: Det finns ingen fattigdom i Sverige.
Men visst finns fattigdom - Jag vet det..

Fattig, hmm just det ordet kanske är att ta i, jag menar här kan man inte leva som de som verkligen är fattiga i andra länder? Men när man lever på gränsen och det finns sådana situationer för många människor i Sverige, då är det nog fattigdom.

Fattigdom i Sverige är inte att sitta ute på gatan och tigga efter mat. Nej, här är det att leva på gränsen. Att leva begränsat. Att inte ha pengar till nöjen, pengar till riktig mat. Angående nöjen kanske man tänker att "varför skall du ha pengar till det?" Men nöjen behövs tror jag för att man skall kunna leva.
 Människor behöver det sociala, man måste få kunna må bra och unna sig saker och ting då och då.

 Vet ni hur det känns att behöva begränsa sig när man skall handla mat? Mat för att kunna leva! När man måste gå efter hur lite man har i plånboken istället för vad kroppen behöver. Vet ni det? Det vet jag..
Det leder till att man mår dåligt. Trots att det sitter djupt inne och långt bakom alla ens leenden, så känner man av det. Man vet att det finns där, man vet hur man lever och vilka grejer man kan göra och vad man inte kan göra. Man har ständiga tankar i huvudet om sitt levnadssätt, hur man skall kunna förbättra den, varför man lever som man gör.

Varför jag skriver om detta ämne är p.g.a att när min son följde mig och pantade pantflaskor för ett par dagar sedan.
 Det stod en äldre kvinna före oss och pantade burkar.
Hon vände sig om till oss och sa: Jag skäms inte längre när jag går och letar tomburkar i buskarna. En tomburk om dagen blir sju kronor på en vecka. Det räcker till 1,5 liter mjölk. Men vi är många som konkurrerar om tomburkarna.

När min son hade pantat färdigt och vi gick in i affären för att få pengar för panten dök denna tant upp igen bredvid oss... Under tiden vi stod och väntade på våran tur i kassan gjorde min son ett beslut att ge henne den kupong panten var på. Hon blev så glad. För nu kunde hon köpa bröd och smör också...

När vi tänker på fattigdom så föreställer vi oss barn eller vuxna som går i trasiga skor.
Det är nog inte så enkelt.

Det finns socialt utsatta människor i Sverige.De behöver det här sociala skyddsnätet som fångar upp dem  som är socialt utsatta. Och där finns det heller ingen mirakelkur utan man måste anpassa de sociala åtgärderna för varje individ för att det ska fungera. Sådant tar tid och kostar pengar. Alla blir inte hjälpta eller vill inte bli hjälpta heller. 
Jag tycker att man ska hjälpa de som är socialt utsatta i samhället. De finns och de behöver hjälp om det nu vill ta emot den. Det är mycket skam i att vara fattig och många skäms och föredrar att både svälta och frysa istället för att ta emot hjälp.

Många människor tolkar att de är fattiga för att de inte har de nyaste märkesjeansen, eller den nyaste mobilen, finaste bilen, huset, kläderna eller dem coolaste gympaskorna. osv...

Just dem människorna kanske inte har råd med just de nyaste hetaste prylarna, resorna, mm.... Men de har råd med mat som de vill äta och nöjen och andra saker. De har tak över huvudet. De får deras vardag att gå runt. Även om de inte har sparade pengar, eller har så mycket kvar innan nästa löning kommer.

 Det kanske inte är fattigdom för dem människorna, även om de tolkar det på det viset - för fattigdom är så mycket mera än så...

Somliga går med trasiga skor
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

Gud fader som i himmelen bor,
blundar och sover sött.
Vem bryr sig om ett par trasiga skor,
när man är gammal och trött

Vem bryr sig om hur dagarna går
de vandrar som dem vill.
Medborgare om etthundra år,
finns du ej längre till.

9 kommentarer :

  1. Nu står jag med ena foten i skon och är på väg snart med bussen till Uddevalla, men jag tog mig tid att läsa detta kloka och tänkvärda inlägg.

    Ditt skrivande borde du utveckla, du är SÅ duktig på att formulera dig och få fram budskap!

    Många uppmuntrande kramar och godhet kommer här ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
  2. Håller med ovanstående skrivare, du är fantastisk på att uttrycka dig, dina tankar är lika fantastiska dem. KRAM ♥

    SvaraRadera
  3. Så sant, visst finns det fattigdom i vårt land!!! & något jag ofta tänker på, är när det ges gåvor, Fångarna på fortet & sådana jippon, jag hade tveklöst gett till Stadsmissionen & dom som hjälper dom fattiga i vårt land, men det är så lätt att se utanför vår gräns...

    Kramarom dej <3 /Lena

    SvaraRadera
  4. Fint gjort av din son, han har ärvt medmänsklighet och empati ifrån dig. Det är fina drag.
    Du skriver så bra och intressant om ett svårt ämne. Visst finns det många som har det svårt och fattigt även i vårt land.
    Nu har jag det mycket bra men det har varit många år som jag inte vetat hur jag skulle få pengarna att räcka till. Och du har rätt, inte ville jag heller be om hjälp eller låna.
    Ha det bra och en varm kram till dig.

    SvaraRadera
  5. Tyvärr har ju fattigdomen ökat katastrofalt mycket på senare år, och något som skrämmer mig lika mycket som det är att viljan att hjälpa blir mindre och mindre. Det kanske har att göra. med det du tar upp, att folk inbillar sig att de är fattiga för att de inte har råd att resa eller köpa märkeskläder. Det ärinte fattigdom. På den tiden jag jobbade betalade jag gärna skatt föratt hjälpa till med försörjningen åt.dem som inte kunde klara sig själva. Det var en självklarhet. Der är inte så längre. Jag har ännu inte levt i fattigdom, men det är en realitet som kan drabba mig när som helst.
    Jag håller med ovanstående kommentarer om att du är fantastisk på att skriva! Fortsätt med detn
    Kram! <3

    SvaraRadera
  6. Vad fint skrivet! Instämmer med föregående inlägg!
    Jag har levt så som du skriver, inte ens pengar till mat.. När jag var ensam mamma med tre små barn för många år sedan.
    Den känslan o ångesten, den glömmer man aldrig.
    Fortsätt skriva!
    Kram på dej!

    SvaraRadera
  7. Massor med kramar! ♥♥♥

    SvaraRadera
  8. "Somliga går med trasiga skor", skriver du, och jag tänker att ja, jag tillhör dem, de somliga. Mina kängor faller sönder. Sulorna har lossnat, och jag har limmat fast dem. Nu har de lossnat igen på andra ställen. Och lädret, eller konstlädret, håller på att falla sönder i sina beståndsdelar. Men de måste hålla vintern/våren ut, för kängor är så fruktansvärt dyra. Speciellt som jag inte kan köpa vilka som helst, då jag har så krångliga, krävande fötter. Kramar! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är inte ensam om att gå i trasiga skor. Mina vinterskor håller också på att falla sönder. Håller med om att det är dyrt med rejäla skor.Skor brukar vara någonting jag får köpa då det är rea på dem. Och precis som för dig så blir det extra svårt att hitta bra skor som passar mig och som jag ska kunna gå i tack vare höger fot...
      Kram ♥ ♥ ♥

      Radera