måndag 13 mars 2017

Viken tidig morgon


Runt 02 snåret tyckte katten att livet var tråkigt och ensamt och beslöt sig således för att pigga upp tillvaron med lite bus. Detta gjorde hon genom att vanka runt mitt huvud och samtidigt kurra högre än en motorsåg. Jag trodde att hon ville gosa ner sig bredvid mig, varpå jag erbjöd henne plats. Den lilla manövern med handen resulterade i en katt-attack där katten på nolltid hade kastat sig över min arm och liksom klängt fast sig runt den. Varje rörelse från min sida resulterade i små gnaffande bett.
Sedan sidostudsade hon iväg över min mage och gjorde ett gigantiskt hopp ut ur sängen och hon landade med en duns på golvet! Därefter satte hon sig nedanför sängen och stirrade på mig.

När jag ignorerade detta och fortsatte ligga blixtstilla började katten böka i en korg som så lämpligt stod på golvet. Där hittade hon en liten  leksakshäst som fortfarande var inslagen i plast.
 " barnbarnets häst"  Katten ÄLSKAR plast. Varpå hon började dra runt den där saken runt golvet och samtidigt prassla allt hon kunde med plasten. Jag klev upp, konfiskerade saken, stoppade ner det i korgen och la en handduk över korgen. Sedan lade jag mig och blundade.

Två sekunder senare hör jag hur det börjar bråkas/lekas på en sladd, varpå jag placerar en kudde framför uttaget så att katten inte kommer åt sladden. Då hoppar katten upp bredvid min säng och börjar slåss med sladden som hänger på sänggaveln dvs min mobilladdare. Hon mixtrar fram sladden med tassen och slamrar, varpå jag får gömma sladden under madrassen. Katten sur.

Katten drar då upp i fönstret och börjar slåss med mina blommor. Sedan blir det tyst.

Då inser jag att jag har ett fönster på glänt. (Hade glömt stänga innan jag lade mig i säng) Kastar mig upp,  och konstaterar att hon måste vara Houdini om hon lyckats ta sig ut på balkongen. Jag står där förvirrad, yrvaken och kisar ut mot balkongen! Jag ser varken katt eller hör ett ljud. Jag rasslar tillbaks till sängen , slår tårna i sängen på vägen och muttrar för mig själv samtidigt som jag spanar ut.

Vart tusan ÄR katten?!

Min yra hjärna börjar äntligen fungera (mer än på reflex) så jag kollar i hallen, jodå, där på mattan har katten äntligen lagt sig för att sova. Hon tittar på mig som att hon vill säga ”-Men VAD gör DU uppe denna tid? Gå och lägg dig!”

Jag muttrar och kryper ner i sängen igen. Kan inte somna om .

Ett smärre under är att ingen av dem andra som sov vaknade av kattens bravader.

4 kommentarer :

  1. Efter din nattliga berättelse är jag glad att jag inte har katt. *Fniss*
    Hoppas du kan vila idag i stället.

    Kram och ha en toppendag!

    SvaraRadera

  2. Jag kan riktigt se katten och dig framför mig. Ler stort...
    När jag hade hund så var jag ofta med om liknande...
    Hoppas du inte blev för hårt biten och riven.

    Kram på dig ♥

    SvaraRadera
  3. Jag ler stort! Du kunde bli deckarförfattare ;) du skriver med en sån inlevelse att jag är med er där, du och katten.
    Kram och ha det så jättebra 💚

    SvaraRadera
  4. Underbart med djur ;-)) Hade kunnat vara någon av mina hundar, typ Jerry.
    Kram

    SvaraRadera