* * *

Jag är så trött att jag inte vet om jag orkar vakna. Och jag vaknar inte för jag somnar aldrig.

Tömda resursbatterier - Ett trött hjärta. En svulten själ.

 Begär för mycket av mig själv. Låter andra äta upp mig. Sitter sedan uppäten och anklagar mig själv för hur jag kunde ha mage att ta slut.

Men tack Gud för att jag har lyckats laga mig så pass ändå ...
 Jag räcker. Det är inte meningen att jag ska räcka till allt och alla. Jag ska krama om det fula, arga barnet i mig när hon visar sig. Krama henne tills hon lugnar sig. Säga det är okey. Nu orkar du inte mer. Det är som det ska. Du är en människa. Levande och dödlig.

Lyft huvudet mot himlen - Gå vidare. Det är inte hela världen.

Ibland klarar jag av att gå fokuserad över träsket utan att sjunka.
När det svarta anklagande tankarna kommer - de som så gärna vill rinna in i mina ådror och ta över - så ska jag gå rakt in i skogen, till stigen som knappt syns. För att jag inte har gått där så ofta. Den nya vägen! Med solstrålar som letar sig igenom trädkronorna.  Titta på solen. Inte ner och inte bakåt.


Jag ska försöka förlåta och acceptera otillräckligheten som en del av tillräckligheten.

- Jag räcker... Jag räcker.

Om jag letar ska jag finna. Jag behöver inte alls ha en sådan fientlig inställning till mig själv.
Men det har jag. Jag hatar min kropp, hatar att vara jag. Hatar att jag inte kan göra vad som helst. Jag är fånge i min odugliga kropp


Andas in - Andas ut !

Ett stort Grattis till Piedra som fyller år idag den 8/4.