söndag 12 november 2017

Att läsa en bok, gör en klok

Tänkte på hur jag läser nu för tiden.

Lite lustigt fenomen som jag kom på i idag då jag läste en folder jag fått med posten. Jag tittade på första sidan och såg sedan att det var fyra sidor att läsa.

Började läsa lite på första sidan.... men kände, nej... jag orkar inte läsa detta. Vände baksidan fram på foldern. Ögnade igenom sista stycket.  Ögnade igenom näst sista stycket. Ögnade igenom nästnäst sista stycket. Ni fattar?

Så där höll jag på och backade mig fram i texten till jag var på första sidan igen.
Lustigt!

När jag blev medveten om detta så kom jag på att jag gör likadant med artiklarna i tidningen. Om jag inte bara läser rubrikerna. Är det för rörigt och stojigt runt mig så blir det fortfarande bara rubrikerna. Tänker att jag får läsa på riktigt när det lugnat ner sig. Men då har jag redan glömt att jag skulle fortsätta läsa.

I böcker med massor med text får jag ingen hum om vad handlingen rör sig om. Även om jag läser så är det totalt borta, på grund av ljuden omkring som jag inte kan skärma av mig från.

När barnen var riktigt små kunde jag fortfarande läsa trots att de och även lekkamrater stojade runt. Detta samtidigt som jag hade det ena ögat på barnen. Nu när jag kan ha båda ögon i boken så funkar det inte. Otacksamt!

Den där underliga läsningen är alltså även den ett fenomen från den djupa utbrändheten/hjärntröttheten och mycket mera som jag bär på. (På grund av hur min destruktiva livssituation har sett ut. )
Jag undrar om den någonsin går över så att jag kan läsa böcker igen?

I dag känner jag mig lite Yr i mössan... går en decimeter ovan golvet... snedsteg.. luddig i kanterna... seg som kall sirap.

Kunde vara effekter av en rumlande kul kväll och natt. Men inte.
Jag har Inte ens tänkt på en droppe sprit. Så trist är jag. Men det får ni leva med.

Söndag idag. Måndag i morgon.

Vad veckan för övrigt bär med sig vet jag inte. Hoppas på fint väder.

Julklappar och födelsedagspresenter måste jag börja tänka på. Inte för att det hjälper att tänka... men lite närmare målet kommer jag väl?

Julen rusar mot oss... värre än vad jag räknat med. Varför har julen alltid så bråttom?


2 kommentarer :

  1. Jag gör som du, ibland, börjar från slutet. Det är när jag inte kan koncentrera mig tillräckligt.
    Att läsa en bok, är inte så bara, så du är inte ensam.
    Skyltsöndagskram!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det är en stor sorg att jag inte klarar av att läsa böcker som jag gjort förr och som jag älskade att göra.
    Idag blir jag frustrerad när jag läser samma sida flera gånger och ändå inte fattar vad som står.
    Jag hoppas att det ska ge sig med tiden.

    Kram och ha en skön afton!

    SvaraRadera